De senaste åren när jag inte har mått så bra, har ju som bekant mitt textila utövande blivit lidande. Eftersom jag inte varit diskret med min passion direkt så har frågor om hur det går och "vad för projekt håller du på med nu?" och "ville inte du starta eget?" varit riktigt jobbiga. Det är ju ändå en bild av mig jag vill leva upp till, en bild både jag och andra har av mig. Det är skit att inte känna igen sig själv och att inte känna lust till det man alltid brukar längta till i vanliga fall. Det blir dessutom en ond cirkel, att inte känna lust och därmed känna skam och tappa lusten för att man känner skam och till slut sitter man där och förtränger sina skuldkänslor med all den energi man har kvar för att åtminstone ge sken av att man mår bra.
 |
| För tillfället övergiven skiss. |
Trots att jag kommit igång så smått med att brodera har jag inte börjat formge igen, men ibland får jag idéer som jag inte tecknar ner. Jag har gjort några försök, men tänkt att "det blev ju fult" och övergett det. Senast idag blev jag faktiskt sugen på att testa en grej på papper, men orkade inte. Förhoppningsvis kommer det, långsamt, precis som min läkare lovade att mitt minne skulle göra. Att jag fortfarande får idéer är ett gott tecken, i synnerhet om jag börjar komma ihåg dem också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar