Knutar på tråden

Ur textil synpunkt har det med tanke på omständigheterna varit en bra dag. Trots att jag har knappt sovit i natt av ingen speciell anledning så fick jag till mitt sista prov, denna gång med olika effektstygn och knutar. Men av samma anledning blev det inte så bra som jag ville, jag har varit på ett pissigt humör hela dagen, och det är endast av ren viljestyrka ( jag brukar säga att det beror på att jag är Oxe) som det överhuvudtaget blivit något gjort idag. Efter lunch gav jag upp om att fortsätta arbeta på skolan, så jag åkte helt enkelt hem och fortsatte där i stället.

När jag hade slutfört detta, ätit middag och sett på julkalendern, så kände jag mirakulöst nog för att fortsätta med mitt lapptäcke. En utsliten Gudrun Sjödén - tygkasse är nu uppklippt i romber och jag roar mig med att sitta och klä mallar igen. Dessutom hittade jag en matchande färg, så snart blir det nog fler stjärnor. Terapi precis när jag behöver den.

Platsnöden har ingen lag

Efter att ha sytt fösta stjärnan till mitt lapptäcke igår, så ville jag som brukligt få lite distans till resultatet och nålade därför upp stjärnan på närmsta vägg. Närmsta vägg råkade vara ovanför min röda byrå där min adventsljusstake står. Där nålade jag upp min nysydda stjärna, utan att tänka på hur det såg ut runtomkring. Döm om min förvåning när jag sätter mig i soffan tittar upp och ser julpynt. Definitivt inte min tanke, inte ens i färgvalet med stjärnan, som sen ska sys fast i ett lapptäcke att ha året runt. Kanske inte ett pynt som jag själv skulle ha valt, jag har lite svårt när quilt lämnar lapptäcket och blir något annat. Samtidigt skönt att ha dem lite ur vägen, och så länge de inte är ihopsydda så slipper man den värsta quiltkänslan. Lite motsägelsefullt att jag ska sy ett lapptäcke till mig själv när jag låter sådär negativ.

Fler smockor

Igår fortsatte jag med smockandet efter en väldigt produktiv dag vid symaskinen. Faktum är att även om jag tyckte att det var jätteroligt med maskinbroderi, så är jag nog mer förtjust i handsömnad. Och igår provade jag dels alla smocksömmar som jag tidigare provat, men i mindre rutor, och jag lärde mig två typer av nordamerikansk smock. Skillnaden mellan den smock jag visat bilder på tidigare och den nordamerikanska, är att den nordamerikanska smocken är stum.

Dels har jag gjort en smock som ger ett flätat intryck, och eftersom jag föll offer för min egen nyfikenhet, så har jag provat så mycket jag bara hunnit och orkat. Här blev det två färgkombinationer.

När jag först såg det här tyckte jag att det skulle bli en utmärkt kjollinning.

Tre varianter smocksöm.

Hemma har jag fortsatt experimentera med den andra varianten av nordamerikansk smock, en sort som är mer rutig, och resultatet av min nyfikenhet är tre olika färgkombinationer. På köpet har jag dessutom fått en till effekt, hur det ser ut om man byter rutan som ska synas.

Nu har jag dock börjat känna att jag experimenterat färdigt med smocken för en stund, varpå jag tog fram mitt lapptäcksprojekt. Jag har nyligen massproducerat mallar, och jag tänkte att jag skulle roa mig med att sy några fler romber. Men istället fick jag lust att sy ihop några av dem, som en slags arbetsmotivation och för att jag ville se hur det blir. Just den här stjärnan blev ju helt okej, men jag kan inte riktigt känna mig nöjd, jag vet ju inte hur hela täcket kommer att se ut.

Kreativ och produktiv

Storlurv kallas den här sömmen.

Läggsöm

Sicksack.

Idag har smocksömmen fått vila till förmån för maskinbroderiet, ännu en ny erfarenhet för min del. Och återigen har jag blivit kär i en ny teknik. Jag har haft jätteroligt och bara suttit och lekt vid symaskinen nästan hela dagen. Jag har provat en storlurv, en läggsöm, "prickar" och "sicksack". I slutänden, av en slump, blev det sicksack för min del. Det fanns andra sömmar som jag gillade mer, men min formgivning krävde något annat. Jag blev mycket nöjd över att min inspiration återigen var äldre broderier, denna gång från Medelpad, också det en slump, eftersom vi tillslut kom till den del av dagen när vi skulle jobba vidare med en egen formgivning. Jag hann nätt och jämt gå fram till bokhyllan med broderiböcker innan jag hittade Broderier från Medelpad av Maj-Britt Kristiansson. Jag arbetade vidare med den inspirationen resten av dagen, och gjorde tre olika utformningar. Jag fick bland annat prova att sy på en vattenlöslig plast som endast lämnade stygnen kvar.

Bild från Broderier från Medelpad av Maj-Britt Kristiansson.

Min tolkning med sicksackbroderi på smärting (avigsidan).

Sicksackbroderi på smarting och linne.

Resultatet av att brodera på vattenlöslig plast.

I morgon ska jag återgå till smocksömmen igen, och eventuellt har jag en idé till en produkt. Jg får se vad det blir av den saken, men nu i kväll har jag tjuvstartat lite och upptäckt att jag blivit bättre på att sy stjälkstygn i diagonal sen igår. Och då har jag inte övat sen i går förmiddags, undrar om vila ger färdighet med.

Kvällens smocksöm.

Jag har lärt mig att smocka

Äntligen dags för ännu ett konstsömnadsprojekt, och denna gång är det smocksöm och maskinbroderi som ska avverkas. Idag har vi enbart sysslat med smock, något helt nytt för mig. Och något som jag faktiskt fastnat lite för (den som känner mig borde inte bli överaskad av detta faktum). Just nu provar jag mig fram med olika sätt att smocka på, eventuellt att det leder fram till en produkt lite senare. Idag har jag hunnit med sex olika tekniker, och jag har också provat med olika sätt att rynka på. Det här vill jag såklart fortsätta med, hur många specialinriktningar kan en textilare ha?

På kvällen unnade jag mig ett besök på Nordiska muséet för årets sista stickkafé. Det är något särskilt att träffa andra och helt kravlöst handarbeta tillsammans. Det var sommarens mastodont spedetröjan som fick följa med idag.

Något som jag härom dagen blivit påmind om att jag ska ta itu med är mitt Liljevalchslöv. På grund av mattprojektet har det blivit lidande, och för att inte helt tappa gnistan har jag tagit mig för att rita av det i syfte att göra en arbetsritning. Efter helgen hoppas jag på fler framsteg vad gäller detta löv.

Jag är med bandet

Trasmattan med bandet.

Tillslut hittade jag ett band som passade till min trasmatta, biprodukten av mattprojektet som tar slut i morgon. Men den har nu helt och hållet övergått till att bli ett privat projekt, sista officiella vävdagen hade vi i fredags, och hela veckan har vi haft annat för oss på HV skola.

Ett nålat och ett påsytt band.

Resultatet av hattskisserna.

De senaste dagarna har innehållit en materiallära, studiebesök och vävteori, alla på ett sätt nödvändiga för textilhantverksstudenter. Men veckans bästa har ändå varit de senaste dagarna, då vi har haft "allmän form" som det hetat. Det innebär att vi har haft form, men utan något egentligt mål, och faktum är att det har varit väldigt skönt, lite som terapi. Vi har arbetat mycket med att teckna porträtt, mest av varandra med olika huvudbonader. Roligare än vad jag vågat hoppas på, jag har lite dåligt självförtroende på formfronten, trots att jag faktiskt tyckt om att både måla och teckna när jag var yngre. För tio år sedan snöade jag faktiskt in på ansikten, och lite sitter nog kvar djupt in i fingerspetsarna.

Självporträtt.

Svinnet man får räkna med

Jag kan inte låta bli, fast än jag vet att att det är hemskt att veta om det, nämligen hur mycket svinn ett hantverk som textil kan resultera i. Idag när jag finputsade och dammsög min matta, gjorde jag några experiment. Dels vägde jag allt spill som jag sparat under vävningens gång, tillsammans med allt som jag klippte bort från mattan vid klippningen. Jag kan inte riktigt sluta fascineras över att jag i sparat spill får ihop motsvarande en hel härva garn! 98 gram vägde min ganska så mäktiga hög.

Sedan vägde jag som sagt mattan. Den vägde 1966 gram innan dammsugningen, och efter dammsugningen vägde den 1952 gram. 14 gram raka vägen in i dammsugarn, med andra ord. Det som är rätt så trist med dessa siffror är att garnet är dyrt. Jag spånade med en av mina klasskamrater om man kanske kunde sy exklusiva nåldynor och fylla med detta, för att sedan vid försäljningen kunna säga att fyllningen är handfärgad. Kanske inte den bästa affärsidén att komma med.

Mattan har som sagt blivit både klippt och dammsugen, och den ser nästan ut som jag tänkt mig. Jag klippte främst bort lugg som hängde ner i bandet, ett ingrepp som definitiv gjorde susen. Dammsugningen var också nödvändig, då i synnerhet de röda garnerna luddat av sig. Så numera är min matta faktiskt blåsvart istället för purpursvart, om inte annat så var det effektivt. Givetvis finns det detaljer som jag inte är helt tillfreds med, till exempel kunde jag innan monteringen försökt att spänna ut den i början och slutet, eftersom den har gått ihop där under vävningens gång. Just den detaljen stör mig, och det kommer nog att ta ett antal månader i vanlig ordning innan jag är helt tillfreds med denna icke önskvärda detalj.

Dock så är jag inte riktigt klar ännu, jag hat tänkt mig min flossa hängandes, vilket kräver ännu mer monteringsarbete. Men eftersom jag ännu inte vet hur den ska exponeras i utställningen i sommar kommer det att bli ett senare projekt, om det nu visar sig att den ska hänga och inte ligga.

Nu sitter bandet fast!

När jag gick hem igår var jag lite orolig för att den här detaljen inte skulle bli särskilt bra. När jag nålat fast det, var det bubbligt, en effekt jag inte var ute efter denna gång. Men på något magiskt sätt lade det sig till rätta när jag väl sytt ner det, och så var den stormen över för tillfället.

Även signaturen kom på plats idag.

Jag har dessvärre inte hittat något nytt band till min trasmatta än, men det blir nog verkligen ett senare projekt just nu. När flossan är färdig, ska jag ta tag i den, innan den blir omvandlad till ett UFO.

En flätas gämställe

Trasmattan med fel band.

Allt jag har gjort idag har kretsat kring flätor och band, lämpligt nog då min flossa är inspirerad av detta. Dagen började på Mattsons band på Kungsgatan, med ett lyckat köp och ett misslyckat köp. Mitt mål var att köpa band till båda mina mattor, på flossan ska den skydda och dölja de inflätade och nersydda varptrådarna på baksidan, och det var det lyckade köpet. Sen skulle jag hitta ett band att kanta min trasmatta med, ett band som kommer att synas i båda ändar av mattan, och eftersom jag var lite lätt stressad och ville till skolan för att fortsätta med flossan, blev det såklart fel. Bandet passar till mattan, men jag tycker att det framhäver fel färg. Nåväl, att bandet till flossan blev bra var viktigare, trasmattan tar jag hand om när flossan är färdig. Det betyder med andra ord: ett nytt band, en ny färg.

Under bandet ser det ut så här.

En annan band/flätarelaterad erfarenhet jag dragit lärdom av idag är hur man gör om man mot förmodan inte vill att flätan eller bandet ska synas. Det handlar givetvis om flossan, och den obligatoriska lösa fläta som blir efter de orientaliska flätorna. Det är inte så ofta som jag vill gömma en fläta eller dölja ett band, efter mitt första år på Bäckedal blev jag kär i dem! Men idag var ett sådant sällsynt tillfälle, Jag ville inte ha något som hängde löst på min matta, i alla fall inte den här gången, inte till den här formgivningen.

Flätans gömställe.

Det gick till så att flätan veks upp på baksidan av mattan, kastades fast och doldes av bandet jag sydde på sedan. Och jag blev rätt nöjd med tanken på att man kan välja om den ska synas eller inte.
När detta var färdigt och jag gjort mitt för idag, greps jag av monteringsdjävulen, och en väldigt otålig sådan. Jag kunde helt enkelt inte vänta med att se hur det skulle se ut med banden på rätsidan, så innan jag gick hem satte jag modigt saxen i bandet, och nålade fast allt utom signaturen. I morgon ska allt sys på, och sedan väntar lite trimmning och dammsugning.

47 gram

Så mycket väger den här lilla högen med korta ändar av linnemattvarp. Det är lite deprimerande att veta att alltihopa är spill från tillverkningen av min matta, och förmodligen är det ännu mer än det som syns på bilden, men dessvärre kan jag inte låta bli att ta reda på såna här fakta.

Flätade varptrådar som sys fast mot baksidan.

Trådspillet kommer det här momentet av monteringen på min flossa, då jag har valt en oliksidig orientalisk fläta. Det kommer av att varptrådarna sys fast på baksidan efter flätningen, och sedan klipps av. Perfekt till kuddstoppning om inte annat.

En nästan färdig oliksidig orientalisk fläta.

Så långt kom jag idag, eftersom jag nu måste inhandla ett band att sy fast över de nersydda varptrådarna, punkt ett på morgondagens checklista. Men än så länge är jag nöjd med mitt val av montering, det enda är väll kanske att jag vill dölja avslutningsflätan. Jag tror att den kommer att störa helhetsintrycket, men det blir nog punkt två på morgondagens checklista.

Så var det slut på det roliga

Slutvävt!

Egentligen hade jag inte tänkt att tänkt att Den spontana trasmattan skulle få ett så snabbt slut, men så blev det. Vävvansinnet igen, och det var ju så roligt. Efter flossan, som var en aning prestationsångestladdad, så var det riktigt skönt att bara få väva utan krav på att det skulle bli lyckat. Slutet var lite trångt, skälet blir sämre ju kortare varpen blir, men har jag bestämt mig så har jag, för symmetri skulle jag ha. Även om det innebar att mattskytteln inte fick plats, och att jag var tvungen att lirka in hela sista slarvtjällspartiet för hand.

Trasmattan. På ett ställe har jag glömt ett slarvtjäll, eventuellt ska jag lirka in en i efterhand.

Klippt ner gjorde jag såklart också, jag kunde inte motstå. Just nu ligger mina senaste projekt prydligt ihoprullade på vävpallen i väntan på mig. Om inget annat oförutsett händer, kommer hela långa morgondagen att vara vikt åt den ibland inte allt för roliga monteringen.

Och längst in på tygbommen hittade jag igen min flossa.

Trastrolleri

Påslakanet från Myrorna.

Efter gårdagens uppdatering gick jag raka spåret ner till förrådet för att botanisera i mattrasorna, och hittade ett påslakan som jag köpt på Myrorna förra året, eftersom jag fastnade för mönstret och färgerna, och givetvis för att jag trodde att jag skulle få användning för det.

Byxorna från H&M samt den begynnande trasväven.

Jag hittade också ett par byxor från H&M, utslitna efter endast tre-fyra månaders användning, sparade även dom i tron om att de skulle komma till nytta en dag. Och givetvis eftersom jag mådde illa över tanken att slänga något såpass nytt och redan utslitet. Dessa fynd, och lite andra trasor också, tog jag med till skolan i hopp om att inspirationen skulle komma när jag väl satt i TV-substitutet vävstolen.

Dagens vävda bit.

Jag hade klart för mig att jag ville väva slarvtjäll i en mer organiserad form än min sittpuff som jag vävde förra året. När jag sen började klippa och riva i mina tyger kom jag på att jag skulle använda just byxorna till slarvtjäll, och påslakanet rev jag både på bredden och längden för att få olika effekter. Just nu märks inte det så mycket, men jag tror och hoppas att det kommer lite senare.

Runt slarvtjällen syns trasor rivna på bredden, och lite ovanför syns trasor rivna på längden.

Framsidan och baksidan.

Givetvis har jag också klappat om min flossa lite idag, och förundrats över två saker som rör den. Dels över hur tuff baksidan är, och dels över hur mycket damm en flossa kan producera. Vävstolen kommer att behöva en rejäl storstädning när jag är färdig i den

Dammiga trampor under vävstolen.

En matta till

Precis färdigvävd.

Idag vävde jag äntligen färdigt mattan, och jag behövde dessutom inte sitta hela kvällen vilket var ganska skönt efter många sena kvällar. Så på nio dagar har jag gått från att ha jättemycket att göra, till att plötsligt ha tillräckligt med tid över för att göra ännu en matta, så därför ska jag snart kila ner i förrådet efter mattrasor. Jag hinner nog inte göra en flossa till (eller kanske "jag har inte råd" skulle passat bättre där), och jag har mattrasor i mängder. Den spännande dramaserien Flossan får med andra ord en spin-off, feel-goodkomedin Den spontana trasmattan får avrunda den här varpen.

Givetvis var jag tvungen att prova bandet också.